iPad

iPad 4Jag har alltid sagt att jag aldrig kommer behöva någon surfplatta, att jag alltid föredrar bärbara datorer med fullskaliga operativsystem framför en lekplatta man knappt kan läsa Aftonbladet på. Nu sitter jag ändå här med en iPad 4 i knäet och slösurfar på Aftonbladet. Vad hände?

Som något av en kreativ person tycker jag om att teckna och är man dessutom någorlunda modern och hänger med i den tekniska utvecklingen vet man att att man behöver en ritplatta till datorn. Wacom är det populäraste märket bland digitala konstnärer då det gäller ritplattor och för en bra ritplatta får man betala närmare 3 000 kronor. Det var nånstans där min idé med att köpa en pekdator/surfplatta kom till. Man kan även teckna på en surfplatta, den är inte så mycket dyrare än en ritplatta men mångsidigare om inspirationen sinar och man inte känner för att teckna. Man får ändå komma ihåg att ritplattor är smidigare att jobba med och ger proffsigare resultat.

Vad denna lilla historia nu har att göra med själva ”testet” vet jag inte. Det är bara lite bakgrundsinformation till varför jag köpte en iPad. Egentligen behövde jag ingen surfplatta då nästan allt jag kan göra med den kan jag göra med telefonen. Så här i efterhand tycker jag fortfarande inte att jag behöver något surfplatta, men den är kul som tidsfördriv.

Manualen som kommer med då man köper en iPad.

Manualen som kommer med då man köper en iPad.

iPad är nu uppe i fjärde generationen och har såklart bättre processor, skärm och prestanda än de äldre iPad-modellerna. Vad Apple pratar tystare om är att den även är tjockare och tyngre än iPad 2, som är en äldre modell. Jag har lite svårt att acceptera då nya tekniska prylar blir större och tyngre än dess föregångare, det borde ju vara tvärtom. Men jag är också av den typen som gnäller över några millimetrar. Som van Androidanvändare har jag också svårt att acceptera Apples filosofi om att låsa in sina användare i sitt Apple-universum. Istället för att använda USB-kontakt, som mer eller mindre är industristandard vid laddning av mobil elektronik, har man här en ny form av kontakt som endast fungerar till de nyaste versionerna av Apples produkter. Det känns sådär.

Betyg:
3

Slutsats:
Apple har blivit kända för att göra användarvänliga och dyra produkter. Är man inte så teknisk av sig är chansen ändå stor att man behärskar och kan hantera iPaden ganska snabbt. Om man inte känner sig begränsad eller instängd av Apples kontrollbehov (man är tvungen att uppge bankkortsnummer, hemadress och telefonnummer för att kunna ladda ner gratisprogram) är chansen också stor att man gillar enkelheten och vill ha flera Apple-produkter. Om man har råd. Tycker man om att teckna rekommenderar jag att man köper en ritplatta istället. Vill man läsa Aftonbladet i soffan räcker det för dom flesta att plocka upp mobilen. Eller en iPad.

Jag har kanske inte funnit rätt användningsområde för min iPad ännu men än så länge är den vad jag köpte den för: En leksak.

Storstrut

Storstrut från TriumfglassDet har blivit väldigt många glassar baserat på godissorter på den här bloggen. Såna glassar säljer bra eftersom de redan har en fanbase och därför inte behöver marknadsföras lika mycket som nya okända glassorter. Gillar man Daim så är chansen också stor att man provar en glassversion av Daim, om inte annat än för att jämföra hur glassversionen står sig mot godiset. Har man varken ätit en Daimglass eller en Storstrut från Triumfglass tidigare är chansen stor att man ändå väljer Daimglassen eftersom man redan vet hur Daim smakar. Jag är glad att jag valde den för mig obekanta Storstruten denna gång.

Stor strutStorstruten lever faktiskt upp till sitt namn och även om själva våffelstruten inte är överdrivet stor så väger den övre delen, ”hatten”, upp det hela.

Den övre delen av glassen är täckt av ett tjockt lager choklad som faktiskt är så tjockt att det krävs lite kraft att bita igenom om glassen är fryst. I det förra glasstestet gnällde jag på hur Marabouglassens chokladlager var alldeles för tunt och som chokladfantast blev jag därför nu verkligen nöjd! Ofta då man köper glass som säljs i påse så har chokladlagret spruckit, men här är chokladlagret så skarpt att man troligtvis kunde tappa glassen i marken utan att choklad flyger åt alla håll. Lyckligtvis är jag inte så dum att jag provar detta.


GlassChokladen här är ganska mörk och samma typ av choklad som används i en del chokladägg som kommer med leksaker. Gräddglassen inuti är okej. Jag har ätit godare gräddglass men det kompenseras av mängden choklad jag redan avverkat.


Betyg:
4

Slutsats:
Detta är en rejäl pjäs och inget för den som bara vill ha några tuggor glass. Storstruten dämpar glassbegäret även för den allra glassugnaste och det tar ett tag innan man tryckt i sig hela. Efteråt känner man sig nöjd och har choklad runt halva munnen. Pluspoäng för att den dessutom är relativt billig för sin storlek. Observera att denna glass säljs av Triumfglass, ej att förväxla med Sias version med samma namn!

Marabou Glass

Marabou Glass

Nej, GB. Den är inte så stor som ni tror.

Nej, GB. Den är inte så stor som ni tror…

Jag hade redan dragit ner förväntningarna när jag köpte Marabouglassen, en av årets glassnyheter från GB. Jag visste att den skulle vara liten, men att den skulle vara SÅ liten var ändå en besvikelse. Det stora pappret/påsen glassen kommer i bidrar såklart till att man tror att glassen skall vara större än den är. Klassiskt säljtrick som jag egentligen är för gammal för att gå på. Men ändå!

Folk som köper denna glass är väl ändå de som gillar Marabouchoklad, men chokladlagret på den här är så tunt att man knappt känner den ljusa chokladsmaken man vill åt. Innanför finns en vaniljglass som som ser ut och smakar som Magnum Classic.

Betyg:
1

Slutsats:
Jag vågar nästan slå vad om att 2013 är både första och sista året vi ser Marabouglassen. Den känns oinspirerad och den som köper den kommer knappast göra det igen, främst p.g.a. det dyra priset i förhållande till glassens storlek. Lite roligt ändå är att man använder samma omslagspapper som på de vanliga chokladkakorna.

Puch Classic 28″

Puch cykelPuch är inget nytt märke men har länge varit borta från den svenska marknaden innan det pånyttlanserades våren 2013, då Coop började sälja Puch-cyklar. Puch ägs av Cycleeurope som även distribuerar kända märken som Crescent och Monark. Jag får ingen riktig klarhet var cykeln egentligen tillverkas, men enligt denna sida med svenska cykelmärken har Cycleeurope ”produktionsanläggningar” i Sverige.

puch4Det första intrycket som cykeln ger är att detta är en robust och hållbar cykel med kraftig ram och kvalitetskomponenter, mer hållbar än de enkla och billiga modeller från bl.a. Logan och Biltemas Yosemite. Om man hade gömt logon hade jag kanske trott att det var just en Monark eller Crescent jag pillade på.

Man får ofta vad man betalar för och om man kollar till priset så är Puch-cyklar avsevärt billigare jämfört med bl.a. Skeppshult och Monark. Om Puch håller i längden jämfört med dyrare märken återstår bara att se då man trampat i några år. Eftersom det är ett nylanserat märke vet vi ännu inte hur bra Puch håller sig och än så länge är det svårt att få tag på någon begagnad Puch-cykel t.ex. på Blocket.

Puch Classic är den billigare varianten av dammodellerna och saknar lampa och kjolskydd, men sånt kan man köpa till och montera själv om man vill. Cykeln finns i svart och rött att välja mellan.shimano Nästan alla cyklar har Shimano Nexus-växlar nuförtiden och här har man tre växlar att välja mellan. Växlarna är ganska lätta och den tredje växeln kunde vara något tyngre så att man inte behövde veva så mycket med benen. Den lättaste växeln är så lätt att man nästan kan cykla lodrätt uppåt. Sadeln är av märket Selle Royal och väldigt skön.

Vad döljer sig i paketet?

Vad döljer sig i paketet? En säng från Ikea?

Cykeln levereras 95% färdigmonterad. Det betyder att det du har kvar att göra är att gräva ut cykeln ur all papperskartong, ställa in styret, skruva på tramporna, skruva fast växelreglaget och sätta fast korgen. De verktyg du behöver för detta är insexnycklar, stjärnmejsel och en vanlig skiftnyckel. Man behöver inte vara någon MacGyver för att göra detta men det hade ändå varit kul om man kunde cykla hem cykeln direkt från affären.

Betyg:
3

Slutsats:
Egentligen borde man ha cykeln i över ett år år innan man kan ge ett slutbetyg. Vi har nu haft cykeln i några sommardagar och endast trampat några mil men vår preliminära bedömning är ändå positiv. Man får en bra cykel för pengarna. Den högsta växeln kunde vara tyngre och korgen verkar lite vek (så här sned blev korgen efter endast ett fall i marken). Vi borde återkomma med ett slutbetyg då cykeln och växlarna även utsatts för snö och is. Men som vanlig brukscykel duger den gott och väl.

Volkswagen Golf

golfHmmmm. Då det kommer till biltester känner jag mig inte riktigt säker eftersom det inte är mitt område. Som att be en lastbilschaufför testa hårvårdsprodukter ungefär. Ursäkta den stereotypa jämförelsen.

Här har vi då en Volkswagen Golf som jag kört i några dagar. Det är en TDI-motor som är väldigt bränslesnål (under 5 liter/100 km) på landsväg. Av att döma från framlampornas form tror jag det är en modell 2011 eller nyare. Kanske 2012 t.o.m.

golf2Jag har kört äldre Golfmodeller och även om denna är mycket modernare känns det mesta igen och inredningen har inte utvecklats så mycket sen sist jag satt i en Golf för nästan tio år sedan.

Enligt manualen har en del modeller stöd för mp3-uppspelning via USB-minne. Efter en del sökande av hål att trycka in USB-stickan i fick jag dock ge upp. USB-anslutning i nya bilar borde vara standard! Istället fick jag snällt mata in mina CD-skivor. Det finns även möjlighet att ansluta telefonen till stereon via Bluetooth och på så sätt strömma musiken till stereon. Det provade jag också men det gick inget vidare då allt gick på tyska.

Betyg:
4

Sammanfattning:
Eftersom jag inte är någon expert i ämnet håller vi testet kort. Det här är en mycket fin och högkvalitativ bil. Tysk ingengörskonst brukar ofta nämnas i biltester. Jag skulle aldrig köpa en ny bil eftersom priset sjunker så snabbt men om kanske fem år borde denna bil vara ganska prisvärd. Fan, jag glömde testa tutan!

Dumle glass

DumleDet börjar bli en riktig sliskblogg det här. Nu igen har jag gett mig på en choklad/toffeegodisbaserad glasstrut men den här gången blev det helt fel. Det är en glasstrut baserat på kolagodiset Dumle som jag har försökt trycka i mig men läs vidare, kära vänner, så skall ni få bevittna en hemsk historia!

Allt började en solig semesterdag och Kvalitetsingengören (jag) bestämde sig för att förgylla tillvaron med en glass. Eftersom han redan ätit så många Geishaglassar denna sommar var dags att prova något annat. Han hade läst ett annat glasstest där Dumleglassen fick betyg 4 och ville se om den verkligen var värd detta.

Väl hemma följde den obligatoriska fotosessionen innan testet satte igång. Pappret var glansigt och fint och allt flöt på väl. Men då han väl öppnade pappret möttes han av denna hemska syn:
Dumlekadaver
Inuti pappret låg ett halshugget glasskadaver. Glassen hade i något skede, troligtvis under transporten, smält och sedan frysts ner igen. På sidan av glassen var ett lager av gulaktig is som hade börjat tina upp och gjorde den annars spröda våffelstruten mjuk och geggig. Han ryggade förskräckt tillbaka och lade handen för munnen. ”Nä nu jävlar!” tänkte han och började frenetiskt skriva sin historia på internet.

Jag förstår inte varför tillverkare envisas att sälja strutglassar i påsar istället att endast ha papper runt själva struten. Det är förmodligen ett säljtrick så att glassen skall se större ut men de skadas mycket lättare och kan gå sönder under transporten. Dessutom ser inte köparen om glassen är söndrig eller ej, man köper grisen i säcken helt enkelt. Vissa strutglassar har ju t.o.m. ett genomskinligt lock så att man ser hur glassen ser ut.

För någon lycklig köpare kanske glassen ser ut så här.

För någon lycklig köpare kanske glassen ser ut så här.

Nu då jag passar på och gnäller kan jag också nämna att återigen uppger leverantören Triumfglass fel kalorimängd på sin hemsida. På hemsidan står det att glassen innehåller 265 kalorier, men på själva glassen står det 269 kalorier. Det är lika mycket som 200 g kokta makaroner.

Jag äter hellre 200 g kokta makaroner än en smält Dumlestrut.

Betyg:

halv

Sammanfattning:
Jag är troligtvis inte den enda som köpt en upptinad och söndrig glass men om jag betalt fullt pris för glassen så betygsätter jag just detta exemplar av glassen. Hade jag fått en hel och normal glass hade den kanske varit god, om än ganska så söt. Men nu försvann min lust helt att äta glass och jag kommer inte att köpa en Dumlestrut igen. Jag vet inte om man ska skylla på leverantören, transportfirman som körde ut glassen till butiken, eller Willys som sålde glassen. Jag kommer ändå vara försiktig med att köpa glass från Willys i fortsättningen…